En aktiemarknadsbubbla beskrivs bäst som övervärderade aktier. Övervärderade aktier är i sin tur sådana där för stora förväntningar om en framgångsrik framtid för företaget har stort inflytande på prisbildningen av aktierna. När aktieägarna märker att förväntningarna misslyckas att materialisera sig i företagens verksamheter, kommer de att avyttra aktierna snabbt. Priserna kommer att sjunka, ofta till nivåer som är motsatta de omotiverat höga (”euforiska”) priserna under bubblan. En bubbla förklaras bäst med det som skedde under den så kallade ”dotcombubblan” under tidigt 2000-tal.

Dotcombubblan

Ett företags aktiepris är till viss mån frånkopplat från dess verksamhets prestation. Det är ofta förväntningar om företagets verksamhets framtid som står för denna diskrepans, men även spekulativa förväntningar om att aktiens pris – oaktat företagets verksamhet – kommer att stiga, drar sitt strå till spekulationen i sin helhet. Under dotcombubblan stod det på dagordningen för många aktieanalytiker att hävda att äldre prestationsmått för företag inte längre var relevanta; det var i grund och botten inget annat än ett tafatt (om än lyckat) försök för att få investerare att gå med i spekulationsfebern genom aktieköp, så att dessa aktiemäklare och -analytiker tjänade sin andel på omsättningen. Det sades att företagens nya prestationsmått var vaga koncept såsom ”kunskapskapital”, ”nätverkseffekter” och immateriella tillgångar, som inte syntes på balansräkningen. Företag som troddes ligga bra till enligt dessa mått kunde rentav gå med förlust men fortfarande ha aktiekurser som sköt i höjden. Om dessa aktier med dålig kvalitet säljs på marknaden och åtnjuter stor efterfrågan, kommer köparna under en spekulationsbubbla fortsätta att köpa dem i tron att efterfrågan kommer att fortsätta stiga. Detta är spekulation i ett nötskal. När köparkretsen märker att produkternas kvalitet (läs: företagens verksamheter) inte längre lever upp till aktiernas pris, kommer de avyttra febrilt, och bubblan kommer att spricka.